Lite sorgsen och besviken styrde jag hjulen alena mot Målilla och Venhagsvallen. Redan i Mörlunda började det kurra och kittla i magen både p g a korvsug som nervositet. Man minns ju utskåpningen av Skirö sist i träningsmatchen.

Efter en snabb kaffe i värmestugan där jag kommenterade gardinerna som hastigast och en ännu snabbare visit i Lillas omklädningsrum där jag talade om att bollen är rund och orange samt att grabbarna skulle åke grillor som om Stalin himself vore efter dom och skjuta hårt och välplacerat i högerhörnen när di fick läge så räckte jag lång näsa in i Skirös omklädningsrum innan jag kilade bort mot läktarn där jag dirigerade publiken ordentligt och redigt.

Väl på läktarn fick jag syn på min forne jobbarkompis Peter så då blev jag inte helt ensam ändå. Snart började man ängsligt leta efter Nyman på plan. Var i fåglarna fanns karln? Har han fått pippi och flygit sin kos utan att sjukskriva sig till mig? 39 graders feber fick man höra. Jisses man höll nästan på att sätta programbladet i halsen! 1-0 blev 1-2 och nu var man riktigt nervös. 2-2 i paus och Skirö hade börjat sticka upp efter att Lilla ägt mest. Huu tänkte jag samtidigt som gom och tunga sveddes av två glödheta snören. Eller var det två kolbitar jag fått mellan bröna?! Svårt att se under all stark senap. Hur ska detta sluta? En poäng eller inga alls och kvalplatsen är lika med borta. I nervositeten glömde jag torka av senapsmustaschen vilket jag först upptäckte i bilen på väg hem.

Nåväl trots att Lilla hade svårt att hålla sig på banan. (Domarn kunde tydligen ruskie?! Osportsligt uppträdande bl a.) Så redde det ut sig och trots att Skirö var snabba och hade en ribbträff så var det inte så farligt. Ty den tog i översidan.. Försvaret såg ut att ha ätit sin gröt och krääm ordentligt. Dessutom bidde de griniga och fick sitta på botbänken mot slutet vilket gjorde att det hela gick som det skulle och två heta och friske (vandrande)pinnar var infångade. Målskillnaden är inte inte att jämföra med Åby och Åtvid men det var ändå med glada tjollahoppsanskutt jag trippade mot bilen. För detta var en mycket spännande och rolig bandymatch och det är ju nästan enbart det det handlar om i alla fall så länge hoppet om en kvalplats lever.

Bäst i Lilla enligt mig; Krapivin (2 hörnstrutar i nättaket samt moget ledarspel samt speed) och keepern Christian Johansson) Domarn impade också med sin ryska.

På vägen hem stannade jag till i Tigerstad för att ta ett gruppfoto men upptäckte till min förvåning att det inte fanns någon till att hålla kameran?

Nu väntar Öjaby borta på lördag sedan nästa fredag kommer Åtvid till Venhag. Vågar man hoppas på en lite fetare bil då? Faan vet? Får förmodligen va nöjd om någon håller kameran.